Vi bär på en oro inför framtiden. Inte bara för vår egen och våra barns, utan även för de växter och djur som vi delar jorden med.
Om det nu är människans skadliga inverkan på naturen som ligger till grund för de miljöproblem vi står inför, måste vi ställa oss frågan: Vad är det för idéer som gör det möjligt för oss att vilja förstöra det enda hem vi har?
Om vi undersöker de grundläggande orsakerna till detta destruktiva förhållningssätt kan vi lättare föreställa oss en framtid byggd på en bättre grund med plats för både människor, djur och en levande natur. Inspirerade av Sokrates förlösande samtal där han i dialog med sin omgivning lockade fram deras tankar, vill vi med konst och upplevelser föra samtal med publik och deltagare om människans relation till naturen. Vi vill visionera om en utopisk framtid, och inte blunda för det faktum att vårt beteende måste förändras.
Vi lever i villfarelsen att våra handlingar inte får konsekvenser. Men den globala upphettningen är en understrykning av det faktum att varje ingrepp på våra livsbetingelser slår tillbaka och drabbar oss själva på grund av det enkla faktumet att vi är beroende av naturen eftersom vi är en del av den.
För oss är elbilar inte en tillfredsställande lösning om det samtidigt innebär att rödlistade arter får ge plats för nya vägbyggen. Att byta ut fossil energi mot solenergi är ingen lösning om målet är business as usual. Det är själva vår utbredning på jorden och exploatering av naturen som är orsaken till den krympande biosfären, ekosystemkollaps och i förlängningen den sjätte massutrotningen.
För att kunna formulera en hoppfull och realistisk framtidsskildring är vi därför övertygade om att vi i grunden behöver omvärdera vår relation till allt levande och dött på planeten vi bor på. Detta kan kännas som ett helt omöjligt projekt, men vi vill inte ge upp innan vi gjort vårt yttersta. Att ta ställning för en levande natur är inte bara ett altruistiskt ställningstagande. Om vi inte tänker om i tid är det inte bara trubbnoshörningen som riskerar utrotning, utan även vi.